Veterinär Lennart Nilsfors berättar om Patella Luxation:

Patella Luxation innebär att knäskålen (patella) har hoppat ur led (luxerat) - d.v.s. hoppat ur fåran mellan knäledens rullkammar. Knäskålen kan antingen förskjutas över den inre rullkammen och hamnar då på insidan av knäleden - medial patellaluxation - MPL. Eller förskjutas över den yttre rullkammen och hamna på utsidan av knäleden - lateral patellaluxation - LPL. Små hundraser som Toypudel, Yorkshireterrier, Boston terrier, Pomeranian (dvärgspets), Pekingese och Chihuahua är mera drabbade än större raser. Men även hos större raser som Labrador o Golden retriever, Boxer, Akita Inu, Alaskan Malamute och Siberian Husky ses PL. MPL utgör den absolut största andelen PL men ju större ras desto större andel LPL - t.ex. hos St Bernhard är 30 % av patellaluxationerna LPL.

I SKKs hälsoprogram ingår patellaundersökning innan parning för raserna affenpincher, bichon frisé, bostonterrier, chihuahua, finsk spets, japansk spets och kooikerhondje. Fr.o.m. 2009 är det obligatoriskt att undersöka patella hos Chihuahua innan de paras. Hunden måste vara minst 12 månader och id-märkt och intyget måste vara utfärdat av veterinär som antingen genomgått en kurs i patellaundersökning eller är specialist i hundens o kattens sjukdomar.

Internationellt är det en stor variation när det gäller krav på patellaundersökning av Chihuahua.

Vid patellaundersökning bedömer man graden av PL. Grad 0 innebär att patella inte kan luxeras, grad 1 innebär att knäskålen kan förskjutas till in- el utsida av knälden med hjälp av fingrarna, grad 2 att knäskålen spontant hoppar ur led t ex när knäleden sträcks, grad 3 att knäskålen är permanent luxerad men kan skjutas tillbaka med fingrarna i knäskålsfåran. Grad 4 innebär att knäskålen inte kan skjutas tillbaka. I de flesta länder graderas enligt en 4 gradig skala. I Sverige använder de flesta en 3-gradig, vilket innebär att både grad 3 och 4 klassificeras som grad 3. En normal patella kan inte förskjutas ur led med handkraft.

Vid undersökningen är det mycket viktigt att det görs på sträckt ben och att hunden är avslappad och samarbetsvillig. Om det inte går att sträcka benet med hunden stående måste hunden undersökas liggande på sidan, det högra benet undersöks med hunden liggande på vänster sida och tvärtom.

PL är i de allra flesta fall medfödd och ärftlig. Det är okänt hur PL nedärvs och som i många andra fall finns det inte några bra studier gjorda i syfte att fastställa detta. PL tycks vara ngt vanligare hos tikar än hos hanhundar. Man kan få en sk traumatisk medial patellaluxation vid extremt kraftigt våld mot knäledens utsida. Detta är mycket sällsynt men kan förekomma t.ex. vid bilolyckor.

PL ses framförallt på hundar med en förhållandevis rak bakbensaxel och ställer förståss till med problem när hunden skall röra sig och ju större grad av PL desto större problem. Vid grad 1 har hunden oftast inga rörelsestörningar men patella kan t.ex. efter ett högt hopp eller olyckligt fall hoppa ur led. Detta gör att hunden till något sådant händer inte behöver ha några tecken på rörelsestörningar. Vid grad 2 ser man att hunden undviker att röra benet i knäleden, utan pendlar istället med bakbenet i hasleden. När knäskålen hoppar ut led kan inte hunden böja på benet utan hoppar istället då på tre ben. Vid grad 3 och 4 är knäskålen permanent luxerad och innebär naturligtvis stora problem för hunden att röra sig på ett normalt sätt.

Men det är inte bara de mekaniska rörelsestörningarna som är ett problem. PL gör att knäleden är instabil vilket leder till andra förändringar i knäleden. Nedslitning av ledbrosket på knäskålens undersida och på knäledens rullkammar leder till inflammation och smärta från knäleden. Så även en lindrig grad av PL leder såsmåningom till hälta pga smärta. Instabiliteten leder också i många fall till att främre korsbandet brister. I en nyligen publicerad undersökning hade 42 % av hundar med MPL samtidigt korsbandsruptur vid en genomsnittsålder av 7-8 år.

Kirurgi är den enda egentliga behandlingen. Man använder då olika tekniker för att få knäskålen att stanna kvar i knäskålsfåran. Sjukgymnastik är ett komplement för att stärka muskulaturen och förbättra rörelsemönstret. Framförallt hjälper detta hundar med grad 1 och 2 att hålla patella på plats.

Det finns alltså betydande skäl av minska frekvensen PL hos Chihuahua. Det viktigaste är förstås djurskyddsskälet - hunden kan inte röra sig på ett normalt sätt och PL leder till smärta i den drabbade knäleden. Men PL ger också rörelsestörningar som påverkar hundarnas bedömning på utställning. Höga veterinärkostnader för hundägaren är ett annat problem. Det bästa sättet att minska frekvensen PL är att inte använda hundar med PL i avel.

Chihuahuacirkelns rekommendationer för närvarande innebär att båda föräldrarna får ha maximalt tillsammans 3. D.v.s. en hund utan patellaluxation kan paras med en hund med permanent patellaluxation i en knäled. Det är givetvis inte så klokt varken ur ett avels- eller djurskyddsperspektiv, då man riskerar att få valpar med PL. CCs rekommendationer kommer att skärpas i nya RAS som håller på att färdigställas. En viktig del av detta program är också de veterinärer som utför patellaundersökningarna. Det är givetvis oerhört viktig att undersökningen utförs på ett korrekt och noggrant sätt för att hälsoprogrammet skall fungera.

Vidare finns det för närvarande begränsade sanktionsmöjligheter mot uppfödare som struntar i att patellaundersöka sina avelsdjur eller använder avelsdjur med sämre patellastatus än de rekommenderade. Det bästa vore att vi kunde få in ett registreringsförbud av valpar till föräldrar som inte är patellaundersökta och som inte uppfyller de krav som rasklubben ställer på patellastatus.

Till dess får vi alla försöka ta vårt ansvar och undvika att använda hundar med PL i avel.

Lennart Nilsfors Leg. veterinär

Mer att läsa:

http://www.hundsport.se/redaktionellt/veterinaren_mapp/diagnos_patellaluxation.html